öppna förskolan

igår var jag med båda grabbarna till öppna förskolan. Det var spännande, jag tror Isak tyckte det var skoj, men han vart så blyg när det kom andra barn dit. Så han sprang mest runt och lekte med allt i två sekunder där ingen annan var. Men jag ska testa gå dit nästa måndag oxå och se hur det går.

Kevin var vaken någon timme, sen somnade han. Helt utslagen av alla intryck. Tyvärr så går det ju inte att lägga ner honom, så det var bara att bära honom på ena armen och hjälpa Isak med fika och målandet med andra handen. Det blir nog bärselen nästa gång.

Idag har Kevin bara skrikigt, ätit och vägrat sova. men nu sitter han utslagen i bilbarnstolen. Så nu ska jag fortsätta analysera med Johannes om han kanske håller på att bli förkyld. Alla andra är ju förkylda.

min mobil har gått sönder....

...men jag har mitt gamla mobilnummer kvar. så vill du att jag ska kunna kontakta dig, så skicka ett sms med ditt namn. Eller så lämnar du det här på kommentarer.

Det är ju bara att åka förbi...

Jag och Johannes satt och pratade om hur saker och ting har förändrats. Jag ska köpa ny mobil, men under tiden har jag Johannes gamla mobil. Johannes sa att det är ju bara att åka förbi och köpa ett microsim. Att bara åka förbi har blivit så mycket krångligare. Nu är det helt uteslutet att åka själv med båda barnen. Ska jag åka med Kevin så måste hag passa in amningstide, lunch och hämta Isak, eftersom det tar en halvtimme att bara åka in.

Det måste varit lättare förr att bara åka förbi. när det mesta fanns i Östansjö. Under den tiden då de fanns de som inte hade bil. Att handla lokalt var naturligt och affärerna var inte lika stora som fotbollsplaner. Då var det bara stoppa barnen i vagnen och gå förbi.... Fast då fanns de ju inga microsim

Småbarnsförälder

Jag kan bara konstatera att jag hade ingen anning om vad vi gav oss i på när vi bestämde oss för att skaffa ett barn till.

Jag ångrar det inte, men som jag har skrivit tidigare, jag tycker väldigt synd om Isak. Jag vet att ha inte far illa av det och att det kommer bli bättre. Men när? Jag vet inte hur länge till jag orkar se honom ledsen.

Att ha en liten bebis igen känns helt undrbart och när jag får tid att bara umgås med honom är det helt fantastiskt att se honom utvecklas. Det jag hinner märka de få stunderna han är vaken. Jag är väldigt lyckligt lottad som har en sånn underbar familj att älska och ta hand om.

En hel arbetsvecka

Är nu avklarad. Eller ja, mammaledighetsvecka är slut om några timmar. Jag är förvånad att det har gått så bra. Jag tycker dock synd om Isak. Dels så tycker han att pappa ska komma hem så fort Kevin skriker, dels så sover Kevin så dåligt i vagnen när vi är ute så vi kan inte vara ute så långa stunder. Vilket Isak vill. Men sen när vi väl kommer in då fortsätter Kevin sova i vagen i flera timmar.

Jag inser att det är några saker vi måste jobba med. Sovandet bland annat. Kevin kan inte somna om Isak leker brevid, Isak leker ganska högljutt. Och Isak vill som sagt att pappa ska komma hem så fort Kevin skriker.

Första dagen.

Vi har varit ute, vi har fått i oss mat, jag sitter och dricker kaffe och båda pojkarna sover, dock en i bärsele. Måste fortsätta öva på att lägga ner honom. Tvätten är hängd och en ny maskin är i gång. Isak har inte blivit jätte arg någo gång. När vi skulle gå ut och in räknas inte. För det blir ha jämt. Inte så pjåkigt för att vara första dagen själv med barnen utan att Isak går på förskolan.

Men nu är rasten slut och Isak ska väckas. Ingen lätt uppgift....

Övning pågår

Återigen har vi fått en son som inte vill ligga ner och sova själv. Men nu övar vi på att ligga ner. Det underlättar min vardag när jag är själv med dem. Tror jag

Oj, oj...

Johannes har sin första riktiga jobbdag idag. Han startar med en heldag mellan 9-19.30. Just nu har jag bara Kevin hemma så allt är lungt, men jag ska vara ärlig och säga att jag är lite nervös över att ha har två pojkar hemma själv. Hur ska jag kunna vara på två ställen samtidigt? Tycker fortfarande lite synd om Isak som blir ledsen ibland när han inte får uppmärksamheten han är van vid. Fast, egentligen är det inget att vara nervös över, vad är det värsta som kan hända? Så detta blir en bra dag.

De är lite lika.

Isak är någon vecka äldre än vad Kevin är nu. Men de är bra lika varandra. Eller så är det som en scout sa: alla barn är ju lika varandra. Jag kan nog hålla med om det, om man inte känner barnen.

Kaos när vi ska iväg.

Det började som vanligt, jag skulle byta blöja på Kevin innan vi skulle iväg på vägning och mätnimg på Bvc. Jag böt blöja och slängde blöjan i soptunnan, då hör jag hur det smattrar till i den nya blöjan. Jaha, bara att byta den nya blöjan. Det vart lite mer komplicerat. Dels skrek Kevin, dels så kissade han ner hela sig innan jag fick på nya blöjan. Byte till blöja nummer tre. Nu var Kevin helt utomsig men jag fick av alla nerkissade kläder ocn lyfte upp honom för att ta på nya kläder. Eftersom ha skrikit så mycket så spyr han ner mig och sig själv. Bara för mig att byta kläder jag oxå. Men efter det bytet så var vi klara att åka iväg. Jag är glad att detta inte var en gång som Isak stod och väntade.

Till slut

Får jag iväg en bild hit.

Han har scout i blodet

Vi har tittat på en mask i en kvart.