I nöd och lust

Vissa dagar ska man ligga kvar i sängen.

Jag har en make som inte känner för att ploga med fyrhjulingen. Han gillar inte snö. Sen gör han tusen saker samtidigt, vilket betyder att inget blir riktigt färdigt. Idag resulterade det i att påklädning och promenaden till och från förskolan tog 1 1/2 timme. Först vart vi tvugna att byta strumpor, för skorna som vi köpte igår inte passar om han har "pluppar" på strumporna. Sen hittade vi inga vantar. Dem låg i kassen med skokartongen som fortfarande,låg i hallen sen igårkväll. Isak vart ledsen för han ville ha regnvantarna. Men jag bytte vantar när jag väl hittade de blå vintervantarna. Då gick Isak ut och sen kom han in och slängde av sig vantarna, men jag tog på dem och försökte få på mig själv kläderna samtidigt som Kevin låg och skrek i vagnen hela tiden. Sen väl ute skulle vi ta vagnen. Men eftersom det kommit massor med snö och maken inte plogar så var det fruktansvärt tungt. Jag får välja mellan att ha båda barnen i vagnen och ha det tungt eller be Isak gå bredvid men oftast så vänder han halvvägs och går tillbaka och tjurar. Jag väljer det första alternativet.

När vi kommer till förskolan är Isak på bra humör. Mitt är värre, vagnens broms har låst sig på ena hjulet. Så antingen får jag köra tillbaka med ett hjul låst eller stå ut med ljudet när bromsen slår i varje eker.

Okej jag är väldigt hård mot Johannes just nu. Han är inte felet bakom allt i morse. Men när jag gick hem kändes det så. Nu har jag fått skriva av mig så nu känns det bättre. Och jag har druckit kaffe.